VÄNTAN I VÅRDEN

Väntan i vården

 

“Så oändligt lång

tiden

då det här rummet

med smutsgula väggar

skall vara mitt hem

främlingar bäddar min säng”

 

ur “Kall Kamrat” av Rose-Marie Huuva

 

Rum fyllda av människor, utelämnade till väntan. Ljud av pipande maskiner, samtal som knappt kan urskiljas. Väntan på besked, på behandling, på en liten glimt av mänsklig omsorg, på lindring, på ett avslut. Läkare och sköterskor som väntar på provsvar, på sängplatser, på varandra. I vården blir vi utelämnade till väntan, som kan vara fylld av oro, hopp, förtvivlan, glädje, sorg, förtröstan, eller tålmodighet.

 

I samtal med socialantropologerna Lisen Dellenborg och Mirko Pasquini har jazzsaxofonisten Erika Lindholm, jazzharpisten Stina Hellberg Agback och den klassiska slagverkaren Emelie Sjöström fått en djupare inblick i hur väntan kan ta sig i uttryck i olika sjukhusmiljöer. Genom en tre timmar lång performance med fri akustisk improvisationsmusik på harpa, saxofon och slagverk, blandat med elektroniska inslag förmedlas olika känslor och sinnesstämningar som en spegling av hur det är att vänta inom vården: både för patienter och personal. 

 

Hur känns det att vara framträdande musiker och aktör, tre timmar i sträck? Hur påverkar detta musiken som skapas? Hur påverkas vi av vår egen väntan?

 

Förberedelserna inför projektet kommer att bestå av samtal mellan musikerna och socialantropologerna, samt instudering av forskningsmaterialet som grundar sig i väntan på olika sjukhusavdelningar i Sverige och Italien. Baserat på detta arbetar musikerna kollektivt med musikaliska och teatrala workshops för att gestalta scener, människor, möten, känslor och uttryck genom rörelse och improvisation. Scenografen Sanne Hellberg utformar en portabel scenografi att ta med till föreställningarna samt guidar musikerna genom workshops för att hitta möjligheter till rumsliga uttryck. 

 

Föreställningen kommer att genomföras på tio platser utspridda i mellansverige, där publik har möjlighet att sitta eller ligga och där det finns möjlighet att komma och gå under framförandet. 

Om situationen kräver kommer föreställningen att anpassas efter FHM restriktioner för publikantal.

 

För att samla ytterligare erfarenheter och känsloyttringar till projektet finns en plattform online för allmänheten. Där ges i samband med föreställningarna möjlighet att dela med sig av sina upplevelser av väntan i vården.

Samarbeten med konstmuseum och forum för improviserad musik är prioriterade för projektet. Dels för att göra projektet tillgängligt för en bred publik och för att rikta projektet till redan nyfiken publik. Marknadsföring och kommunikation kommer även riktas mot vårdinstitutioner och utbildningar, för att nå människor som tydligt upplever väntan i vården. 

Scenograf:

Sanne Hellberg är scenograf, animatör, producent och regissör. Hon har bland annat arbetat som producent och animatör i projektet “Brakfesten” för Utopidepartementet, animatör i filmstudion Claystation samt producent för Malmö Dockteater. Hon har också erfarenheter som rekvisitör från Helsingborgs Stadsteater samt har arbetat som regi- och scenografiansvarig på Momsteatern i Malmö.

 

Forskare:

Lisen Dellenborg är filosofie doktor i socialantropologi och lektor vid Institutionen för vårdvetenskap och hälsa, Sahlgrenska akademin, Göteborgs universitet. För sin doktorsavhandling Multiple meanings of female initiation:“Circumcision” among Jola women in Lower Casamance, Senegal (2007) gjorde hon ett sammanlagt 22 månader långt fältarbete i Senegal, Västafrika. Doktorandstudierna finansierades av Sida. Antropologins uppgift är att vara en slags kulturell översättare som eftersträvar förståelse för den andre i sin egen kontext. Relativism som förhållningssätt är därför centralt inom antropologin. Det handlar om en strävan hos forskaren att medvetandegöra sig om sin egen förförståelse för att – för en stund – kunna sätta sina egna värderingar åt sidan och därmed kunna höra och förstå vad den andre berättar utifrån sin egen världsuppfattning. Med samma etnografiska blick har Dellenborg sedan 2009 studerat hälso-och sjukvården i Sverige som kulturellt formade platser. Hon har erfarenhet från ett flertal längre etnografiska fältarbeten inom olika typer av vård från medicinsk akutvårdsavdelning och operation till mödravård och palliativ hemsjukvård. Fokus i Dellenborgs forskning – och undervisning – är transkulturell vård, hälsa och kommunikation, interprofessionella relationer och teamarbete, samt processer kring arbete med personcentrerad vård. Forskningen är finansierad av Göteborgs universitet Centrum för personcentrerad vård (GPCC: http://gpcc.gu.se ) och Forte. Dellenborg är sedan doktorandtiden intresserad av tillämpad antropologi och har erfarenhet av aktionsforskning enligt vilken forskare och deltagare (här: vårdare och ledning) tillsammans verkar för förändring utefter mål som deltagarna själva identifierat (Dellenborg 2020). Ett sätt att arbeta för förändring har varit genom dramaworkshops med vårdpersonal. Tillsammans med kollegor har Dellenborg utvecklat en metod, etnografiskt drama (Skott, Dellenborg, Lepp & Nässén 2013; Dellenborg & Lepp 2018) för forskning om vården och för yrkesmässig handledning av vårdpersonal. Augusto Boal (1978; 2002) – och Katrin Byréus (2010) omarbetning av hans forumteater – liksom Victor Turners (1982) och Victor och Edit Turners (1982) sätt att använda sig av drama inom antropologi för etnografiskt lärande har varit viktiga inspirationskällor. Inom tillämpad antropologi är Christie Kiefer (2007) en inspirationskälla, med sin emfas på antropologens roll som ett stöd i förändring på deltagarnas villkor; de är experter på sin tillvaro och antropologen intar en position av lärande, men också ett slags reflexivt stöd för att i förändringsarbetet bidra till  “a more complex and nuanced awareness for the context in which action, conflict, life occurs” (Watson 2019: 27).

 

Mirko Pasquini, PhD in Cultural Antropology at Uppsala University, is a part of the decade-long interdisciplinary profram "Engaging Vulnerability" financed by the Swedish Research Council. His dissertation project departs from fieldwork at an Emergency Room (ER) in Northern Italy, with a primary focus on triage, overcrowding, violence, mistrust and access to healthcare. During the outbreak of the corona virus pandemic in spring 2020, he initiated a collective project aiming to gather the experiences and strategies of Italian primary health care workers in relation to the pandemic. The latter project is part of a nationwide campaign to promote a political and cultural reform of Primary Health care (PHC) in Italy inspired by the World Health Organization declarations of 2008. He is also engaged in Health professionals training to increase awareness of diversity and inequity due to structural determinants of healthcare access, both in Italy and Sweden.